/ Allmänt / Boktips /

Ibland är det sunt att gå sönder

Faktum kvarstår att ibland är det sundaste en människa kan göra att gå sönder.
Problemet är att det inte hjälper i längden. Så därför ger vi inte upp.
Vad som än händer ger vi aldrig upp.
Vi försöker.
Vi lagar varandra.
Vi blir kanske aldrig helt bra, men vi kan alltid bli bättre
och där finns en styrka. Där finns det hopp.
 
Malena Ernman,
i boken Scener ur hjärtat.
 
Orden träffar mig. Orden om att ibland är det sundaste en människa kan göra att gå sönder. Jag känner igen det. Hos mig själv och hos andra. Ibland finns det inget alternativ. Men jag känner också igen mig i orden som kommer därefter. Orden om ett vi. Ett vi som stöttar och hjälper varandra. I själva vi-et finns ett hopp och en styrka.
 
Jag känner också igen mig i tankegångarna om att allt hör ihop. Människans mående och naturens mående hör ihop. Först när vi ser och förstår hur vi alla är sammanlänkade kan en förändring ske.
 
Ett samhälle som prioriterar yta framför innehåll kan aldrig bli ett hållbart samhälle
och vi kommer omöjligt kunna lösa klimat- och hållbarhetskrisen
om vi inte gör upp med den kultur som förbjuder oss att tala om hur vi verkligen mår
- det som vi i decennier och århundraden har valt att ignorera och sopa under mattan.
 
Malena Ernman,
i boken Scener ur hjärtat.
 
Och jag vill fortsätta att värna gemenskap och relationer. Både mellan människor och mellan människor och den skapelse, som vi en gång fått för att bruka - inte för att förbruka. Många av oss möter ett helande när vi på olika sätt finns i naturen. Ett helande som berör både vår insida och vår utsida. Men också naturen behöver få uppleva ett helande och där har vi alla en del.
 
(Bilden ovan är ett foto jag tagit av Stina Wirséns målning på utställningen som just nu pågår i Lidköping, där Bea Szenfeld och Stina Wirséns konst möter varandra.)
 
/Elisabet :)
 
 
 
Blogg / Malena Ernman / Mor och dotter blogg / Scener ur hjärtat / Stina Wirsén / existentiell hälsa / hopp / klimatkris / miljö