Ny bok av Erika Olofsson Liljedahl
För en månad sedan läste jag Erika Olofsson Liljedahls debutbok Någonstans brister himlen och blev tagen av hennes språk och de ämnen hon berörde. När jag skrev om hennes bok fick jag svar från en av er bloggläsare att hon nyss kommit ut med sin andra bok. Nu har jag läst också Och bergen skall rämna. Hennes språk, men också tematiken återkommer, om än med nya perspektiv. Den är lika välskriven som den första boken och karaktärerna berör.
Också den här boken finns i en historisk kontext. Det är tidigt 1900-tal och järnvägen byggs i Norrland. Hedvig flyttar till Tornehamn, där hennes man fått tjänst som präst i ett litet nybyggt kapell. Hedvig har sårt att komma tillrätta i det lilla samhället. Från att tidigare haft tydliga uppdrag som prästfru, har hon nu bara hushållet att ta hand om. Hemma på torpet, där hennes pappa och två bröder finns, har dte blibit svårt ekonomiskt och Hedvigs man hjälper den äldsta brodern att få arbete som rallare. Men mötet med brodern blir inte riktigt vad hon hoppats. Det blir så tydligt för hennes själv att henns tillvaro är väldigt avgränsad, vilket leder till att hon tar på sig uppdraget att undervisa samiska barn i sommarskola.
Det är en bok som beskriver en annan epok i vårt land. Hierkierna är många och utanförskapet stort. Henns sätt att beskriva hur samerna behandlades vid den här tiden är en viktig påminnelse om en del av vår svenska historia som vi sällan pratar om. I bokens efterord beskriver hon själv hur hon tänkt kring detta och de ord och språk hon valt att använda. Boken är också en historisk beskrivning av de kvinnor som fanns kring rallarna och som det skrivits och forskats mycket lite om.
Jag tyckte mycket om också den här boken av Erika. Hon skriver med respekt för människan och alla de komplexa relationer vi lever i.
/Elisabet :)