/ Allmänt / Vardagsprat /

Hon är hemma

I tisdags kväll hämtade vi den äldsta dottern och storasyster, från Arlanda. Sist vi såg henne var i början av januari och sist hon var här hemma var i början av september. Fyra månaders volontärarbete i Peru, följt av drygt fyra månaders resa i Sydamerika, genom Bolivia, Chile, Argentina och Colombia. Det är många möten med människor och platser. Möten med andra som är på resande fot och möten med dem som bor på platsen. 
 
Hon får mig att återigen fundera kring vad resande gör med oss som människor. Hur har mina resor format mig och hur har hennes resande format henne? För på många sätt är det ju oss själva vi möter när vi reser bort. En del ger sig av för att söka något annat, eller rent av för att lämna något bakom sig. Men hur vi än reser, på egen hand eller med andra, så har vi alltid oss själa som resesällskap. Jag tänker på hur svenska traditioner och svensk mat kan bli så viktigt för en del svenskar jag mött utomlands och hur andra kliver rakt in i den kultur de möter.
 
Jag tänker på hur mina egna resor gett mig perspektiv på sådant som jag annars har tagit för självklart och hur samtal med människor som inte alltid delar mina värderingar har gjort mig mer medveten om, och tydlig med, vad jag tycker och tänker. Egentligen behöver vi sällan resa särskilt långt för att göra sådana erfarenheter. Det kan räcka med att röra sig i andra kretsar och sammanhang än jag är van vid. Men ibland är avståndet en tillgång. Det hjälper oss att lyfta blicken och att lyssna på ett annat sätt.
 
Jag ser fram emot att lyssna till dotterns erfarenheter och tankar, kring det hon mött hos andra och i sig själv. För också det är ett sätt att resa - att ta del av, och smaka på, andras erfarenheter, bilder och dofter. 
 
/Elisabet :)
Blogg / Familjeliv / Livet som en resa / Mor och dotter blogg / relationer