/
Allmänt /
Vardagsprat /
Ett tomt rum
Igår tömde vi äldsta dotterns rum och körde hennes flyttlass till en ny adress. Hon var visserligen borta större delen av förra läsåret, då hon volontärarbetade i Peru och sedan reste runt i sydamerika, men det är något annat. Nu har hon flyttat ut. Utöver allt som rymdes i hennes rum, har även en del annat fått flytta med henne. Sådant som vi tyckt vara dumt att göra oss av med utifall att, som möbler och andra praktiska saker. Dessutom är ju ett barns flytt en möjlighet för föräldrarna att byta ut lite saker som är helt funktionella, men som är roligt att få lite nya, uppdaterade varianter av...
När någon kommer eller går, i en relation eller i en gemenskap, sker alltid något med de som redan finns där och de som blir kvar. Precis som rummen och skåpen fylls ut och möbleras om, så måste också individerna hitta sig i nya roller och positioner. Inget blir riktigt som förut, när en ny familjemedlem kommer, när någon flyttar ut eller när någon dör. Livet är aldrig statiskt. Vi förändras utifrån det vi möter och det vi är med om. Och framförallt påverkas vi av de relationer vi finns i och lever med. Det är oftast något vackert och stort i det, men visst kan det också innebära smärta och en utsatthet. Relationer gör oss mycket starkare som människor. De kan hjälpa oss att växa och hitta oss själva. Samtidigt gör det oss också sårbara. Inte minst när relationer går sönder, eller när de faktiskt inte är sunda.
När ett barn flyttar ut är det förstås en helt egen process. Men en process som innebär att rollerna och relationerna förändras. En ny fas i livet helt enkelt. Rötter som ska planteras om. En spännande fas, på många sätt - både för den som flyttar och de som blir kvar.
När sonen flyttade ut till sin första egna lägenhet skrev jag förstås om det också. För hans del var det hans andra flytt. Den första skrev jag om i ett inlägg som handlade både om flytten och välkomnandet av en ny liten människa.
/Elisabet :)