Hemma
"Vad är ett hem, farmor?" frågade pojken när farmodern öppnade dörren till grindhuset.
"Ett hem är en känsla dit sinnet vill återvända. Hemma kan vara en plats eller en
person eller rent av ett gammalt minne eller en dröm." Farmodern stängde dörren
inifrån, såg på pojken och sa: "Hemma, det är där sinnet trivs."
inifrån, såg på pojken och sa: "Hemma, det är där sinnet trivs."
Ur boken "I det sista regnet",
av Janesh Vaidya
Bokens farmor har mycket klokt att säga till pojken. När jag läser "I det sista regnet" tänker jag att hon, på många sätt, är pojkens hemma. Genom sin person skapar hon trygghet och det är hennes ord pojken minns när han återvänder till barndomens hus långt efter att farmodern har dött.
Jag tycker om henns livskunskap och hennes förmåga att möta pojkens frågor om allt mellan himmel och jord. Barns frågor är långt ifrån enkla och de behöver svar som går att växa i. Svar som fungerar för det lilla barnet, men som bär också in i vuxenlivet. Ibland förenklar vi svaren, när vi talar med barn. Men barn vet att livet inte är okomplicerat. De har en nyfikenhet på livet som behöver utrymme för att uvecklas. Alltför enkla svar kan förminska det utrymmet och kväva nyfikenheten.
Så var finns mitt hemma? För min del tror jag att det mycket handlar om människor, mer än platser. Kanske för att jag inte äger något eget hus och inte heller har någon släktgård att återvända till. Hemma är bland de människor som betyder något för mig. Hemma är en plats där sinnet kan landa och känner lugn. En plats som både signalerar vila och en positiv kreativitet.
Hur ser ditt hemma ut?
/Elisabet :)