morochdotters.se

 

Häromdagen gick jag in till citykärnan. Det tar ungefär en timme och är en promenad utmed Mälarens vatten. Att gå hjälper mig både att tänka och att släppa tankar jag egentligen inte behöver bära på.

 

 

Jag tar in det som finns omkring mig. Som björkens grenar som sträcker sig mot vattnet. Ytan som krusar sig i vinden och fuktigheten i luften.

 

 

Ännu dominerar de gula färgerna och här och var lyser det rött. Men snart nog kommer tonerna att bli allt dovare och brunare.

 

 

Det dröjer inte länge innan trädstammarna står nakna kvar.

 

 

Ofta använder jag mig av naturens bildspråk för att hitta ord för att tala och förstå också andra delar av livet. När löven faller blir det en bild för att vi kan behöva släppa taget om något för att kunna samla våra krafter inom oss och sedan på nytt skjuta skott när tiden är inne och en ny vår kommer.

 

 

Att släppa taget kan vara något av det svåraste som finns. Särskilt när det vi bär på är vackert, fint och värdefullt för oss. Mina tankar vandrar där jag går. Jag låter dem komma och gå som de vill. Samtidigt funderar jag på vad det är som jag behöver släppa taget om just nu.

 

 

På vägen passerar jag Huvudsstads slott, där hon ligger och blickar ut mot Mälaren.

 

 

Lite längre fram ligger Augustendals 4H-gård. Det är så fint med de här gårdarna som finns lite överallt i Stockholm, där barn får möjlighet att lära sig att sköta djur.

 

Strax efter bron över till Kungsholmen ligger ett litet gäng koloniträdgårdar och hukar. Stockholm är verkligen en salig blandning av gammalt och nytt. En blandning av storstad, småstad och lantlighet. Ofta, ofta påminns vi om historiens vingsslag och om att vi är en del av en lång kedja av människor som levt och lever här. Också det en viktig insikt, när en går och filosoferar över livet och över att låta saker och ting ha sin gång. När en umgås med tankar om vad som är värt att bära vidare på och vad som är bäst att lämna och släppa taget om.

 

/Elisabet :)