/
Allmänt /
Vardagsprat /
Hudlös medmänniska
Somliga dagar
tränger ditt liv in i mitt.
Din smärta blir min.
Sådana dagar
kan jag inte värja mig.
Hudlös vandrar jag.
Tar in allt jag ser,
med en intensivitet,
som skapar vågor.
Ett svall av känslor.
Nära både skratt och gråt,
balanserar jag.
Vandrar varsamt hem.
Kryssar mellan kastvindar
och vattenpölar.
Känner mig ödmjuk,
inför ditt förtroende.
En medmänniska.
En text jag skrev för ett par år sedan, som känns lika sann nu som då. Jag känner samma tacksamhet över varje gång jag får förtroendet att ta del av en annan människas livsberättelse. Och jag känner en stor ödmjukhet över den kraft som finns i lyssnandet och delandet. Min tanke går till ordspråket som säger: "Delad börda är halv börda och delad glädje är dubbel glädje."
/Elisabet :)
Kloka ord, tack för det! :)