Droppar av glädje
Se på regndropparna, de är små som pärlor,
men med sin kontinuitet fyller de hela havet, sa farmodern till pojken.
Också livet är som ett hav och varje stund av glädje är som en droppe regn.
Som regndropparna fyller havet, fyller de där stunderna
så småningom hela livet med glädje.
I det sista regnet
Janesh Vaidya
Janesh Vaidya
Boken jag läser just nu är sprängfylld av vackra formuleringar och bilder. Ändå har jag inte kommit så långt att jag verkligen kan berätta vad den handlar om. Men jag berörs av mannen som berättar så kärleksfullt om sin farmor. En klok kvinna, med stor livsvisdom och en stor förmåga att älska. Det gör något med oss när vi får känna oss älskade och det gör något med oss när vi inte blir sedda och bekräftade. Pojken har erfarenhet av både kärlek och tomhet.
Farmodern har också förmågan att skapa ett språk för att uttrycka känslor och livserfarenheter. Ett språk för att tala om det existentiella. Ett språk för att tala om vad det innebär att vara en människa, om behovet av att finnas i ett sammanhang och att leva ett meningsfullt liv.
Jag tycker om boken, ändå tar den ovanligt lång tid att läsa. Kanske för att varje sida är så innehållsrik. Det har till och med gjort att jag läst andra böcker parallellt. Ändå är det den här jag bär med mig i tanken... När jag möter andra läsare frågar jag gärna om vad de läser och vad böckerna betyder för dem. Så nu ställer jag frågan till dig som läser här - vad för sorts böcker gillar du?
/Elisabet :)