Detaljer för den invigde
Nu börjar vi bo in oss i den nya lägenheten. Första rummet har blivit med gardiner. Gardiner som jag var väldigt nära att ge bort när jag rensade nu innan flytten. De har följt med från den ena lägenheten till den andra, men det var länge sedan de faktiskt fick hänga uppe. Allt passar inte överallt. Ändå har jag haft svårt att göra mig av med dem. Vissa saker är mer nära oss än andra.
Jag ritade mönstret när jag gick på gymnasiet. Beräknade garnåtgång, varpade och satte upp väven, på dubbel vävbom. Genom att det är två vävtekniker i tyget, vanlig tuskaft och gåsögon, går det åt olika mängder av garn i de olika varplängderna. Det gjorde att ränderna med gåsögon (de bredare blå ränderna) fick ligga på en egen bom. Sedan vävde jag, meter efter meter. Jag minns fortfarande vävsalen där vi höll till.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som kan dölja sig bakom ett till synes enkelt tyg. För den som inte kan något om vävtekniker säger det inte så mycket. Men den som är insatt ser detaljerna på ett helt annat sätt. Så är det egentligen med många områden i livet. Ju mer vi vet, desto mer inser vi att vi inte vet...
Just nu känner jag mig glad över att jag behöll dem och glad över att de har fått en plats att hänga på igen. I lådorna gör de ingen människa glad. Det är ju också därför det känns bra att lämna saker vidare när de inte används. Men som sagt, somligt kan vara värt att spara - om, utifall att - de hittar sig en ny plats så småningom.
/Elisabet :)