/ Allmänt / Vardagsprat /

Hopp

Hopp är att fortsätta gå, trots allt.
Ibland får vi nära någon annans hopp
genom att gå med den andre,
ett steg i taget och andas däremellan.
Tillsammans.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Tillsammans / glädje / hopp / relationer / tankar om livet
#1 / / Anonym:

Så fint skrivet om det så viktiga hoppet. /Marie

Svar: Tack! Jag tror verkligen på ”de små stegens möjlighet”. Många gånger är det bra att lyfta blicken för att få ett större och vidare perspektiv, men andra gånger blir det övermäktigt. Då behöver vi hålla fast vid de små stegen och det lilla perspektivet.

När vi knappt orkar ens det, kan en medvandrare göra att det går ändå, ett steg i taget. En medvandrare som har förmågan och modet att dröja på steget och vänta in den andre. Som kan finnas i det som sker utan att jäkta på. Sådana medvandrare brukar ha förmågan att finnas i de två perspektiven samtidigt. De kan lyfta blicken, för att få perspektiven och samtidigt hålla sig för att skynda i förväg, eftersom den känner de små stegens värde.

Så småningom, när hoppet och tillförsikten växer sig allt starkare, kan de små stegen förlängas och vandringen med dem.

/Elisabet :)
Morochdotters

#2 / / Anonym:

❤