/ Allmänt / Vardagsprat /

Långfredagen hjälper oss att hitta orden

Påskens skeende speglar den vardag vi lever i just nu. En vardag som vi inte känner igen, samtidigt som den är sig lik. Vi upplever saker som ingen tidigare har någon erfarenhet av. Få saker är som vanligt, ändå blommar träden i våra parker och parkernas sluttningar kläs i blått och gult, av scilla och vårlök.
 
I dag är det långfredag, en dag som handlar om oro och mörker. Om skärtorsdagskvällen handlar om svek och förnekelse på grund av rädsla, så handlar långfredagen både om övergivenhet och trofast kärlek. Det är en dag märkt av sorg. Den sortens sorg som kommer av att först ha älskat.
 
För mig har långfredagen alltid varit viktig. Den skapar utrymme för det som skaver och tynger i våra liv. Först när vi får syn på vad det är, kan vi också hantera det. Vid foten av ett kors ges en möjlighet att få sätta ord på det svåra och dela det med någon som orkar bära. Ibland kan fysiska symboler hjälpa oss att ta de steg vi behöver. En sten eller en skärva kan få symbolisera det vi behöver få hjälp att bära.
 
Efter den långa dagen kommer en lika lång natt... och ännu en dag, i väntan. En väntan som ändå bär på ett hopp. Ett hopp om att det frö som har lagts ner i jorden ska spricka upp och ge liv till en ny planta. När allt det här är över, väntar en annan tid. En ny tid. Det gamla kommer aldrig tillbaka, men något nytt formas ur det som redan varit och det som är idag.
 
/Elisabet :)
Blogg / Långfredag / Mor och dotter blogg / död och liv / hopp / hopp i det mörka / mörker / oro