/ Allmänt / Vardagsprat /

Vissa filmer är inte för mig

Augusti. Sensommarkväll. Sätter på musik och kryper upp i soffan. Låter tankarna landa. Jag lämnade nyss TV-soffan och en film som var alltför realistisk. Jag vet inte om det är fler som känner igen sig. Men när filmer innehåller en alltför tung problematik kommer det för nära. Blir obehagligt och kryper under skinnet på mig. Jag vet att det är en spelfilm, men det skulle lika gärna kunna vara en människas erfarenhet. Det finns redan för många verkliga berättelser om barn och vuxna som far illa. Det behövs inga uppdiktade historier. Samtidigt är just sådana filmer viktiga för att få oss alla att vara uppmärksamma på vad som sker omkring oss. Uppmärksamma och lyhörda för dem vi möter. Se signalerna. Inte minst hos barnen. Många vuxna kan berätta om att det räcker att NÅGON ser och bekräftar. Berätta om att personer de mött som barn som har gjort all skillnad för dem. En skillnad som ingett hopp och styrka nog att fortsätta och att kunna bli något så när hela som vuxna. 
 
Livet. Jag har inget skydd mot det, på gott och ont. Mest är det gott. Och jag kan stå ut med att undvika vissa filmer för att kunna leva med den sårbarheten, om det hjälper mig att se och känna när det verkligen behövs. Då kan jag finnas där utan att vara rädd. I det som är.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / känslighet / verklighetstrogen film