/ Allmänt / Vardagsprat /

När dag blir till natt

Kanske är det på kvällen det blir som tydligast att vi befinner oss i sensommaren. Mörkret faller så mycket tidigare. Dagen bli kortare. Natten längre.
 
Det hindrar inte att det är lika vackert att kura skymning och se solen sjunka. Särskilt när det sker på en vacker plats, där himlen får bre ut sig och slipper konkurera med städernas ljus.
 
Kura skymning. Visst är det ett vackert uttryck!? För mig betyder det att vara fullt närvarande i nuet för att ta in det som händer. För att kunna se och ta in skiftningarna i ljuset och hur temperaturen förändras. Låta ögonen vänja sig vid mörkret och kroppen andas in natten.

När jag under en period bodde nära ekvatorn kunde jag sakna detta. Där existerar inget uttryck som att kura skymning, eftersom det inte finns. Där går allt så fort. Där är det som att trycka på en strömbrytare. Ena stunden skiner solen. I nästa stund är det becksvart, eller månbelyst.
 
Jag känner i min kropp hur skönt det är att få låta förändringen komma långsammare. Ändå är det så sällan jag gör det, kurar skymning. Kanske för att det inte riktigt stämmer överens med stadslivet. Märkligt ändå hur det kan bli i livet. Hur vi, eller jag, glömmer bort sådant jag egentligen uppskattar. Glömmer bort att ta mig till de platser som ger mig de där fina upplevelserna. För trots stadens ljus och puls, så går solen ner också här. 

På himlen tecknar ett fågelsträck ett vågmönster. Tånk så många detaljer det finns runt omkring oss hela tiden. Sådant som bara behöver lite vakenhet för att vi ska se.

Solen sjunker. Skymningen övergår till natt. Ännu är himlen ljus. Ännu dröjer det innan stjärnorna tar över och John Blund kommer med sin påse med sömnglitter. Och jag kurar skymning.
Bilderna är från västra Öland, tagna i lördags.  
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Solnedgång / Sverigesemester / Öland