/ Allmänt / Vardagsprat /

Alla dessa saker

Sakta men säkert töms hylla efter hylla. Allt sorteras i olika högar. Det som ska sparas läggs i kartonger, annat fördelas i ge-bort-högar och sälja-högar. När jag tömmer de hyllor som är "mina" konsterar mannen förvånat - men har du böcker därbakom också?! Ja, har inte alla dubbla rader i bokhyllorna? blir mitt svar. Och jag tänker på allt som sorterades ut vid förra flytten och allt som har tillkommit sedan dess. Alla dessa saker.
 
Hur kommer det sig att det är så lätt att bli en samlare? Ändå hör jag inte till de värsta. En del av svaret är förstås att somliga saker och somliga böcker är nära förknippat med minnen och ibland personer. En del ting är rent av en del av min identitet. Eller?
 
Medan jag rensar går tankarna. Det är fastetid och det skapar ytterligare ett djup i det jag håller på med. Ägandet och samlandet behöver i sig inte vara fel. Det är också en del i förvaltarskapet. Men var går gränsen, mellan att spara saker för att ge dem ett nytt liv till att det blir en börda som samlar damm? Eller att ta vara på saker för att de ska kunna bäras vidare till en ny ägare, som har glädje av tingestens historia, till att det blir tyngande för den som får ta över det?
 
Jag rensar och packar och tänker på de där orden jag ofta återkommer till i olika skeden av livet - Predikarens ord om att allting har sin tid.
Här är ett av de inläggen, med temat avsked. Och ett som handlar om att konkretisera idéer och därmed lämna något annat. Har du något projekt nu under fastetiden?
 
/Elisabet :)
Allt har sin tid / Blogg / Mor och dotter blogg / fasta / flyttkartonger
#1 / / Rota Razafimandimbison:

Hej Elisabet,
jag är lite nyfiken på hur ni fastar.
Finns det i bibel som pratar om fastan och var?
Jag tänker göra fastan men hur?
Tack för svaret.
Rota

Svar: Hej Rota! Tack för dina frågor. Nu har jag gjort ett inlägg om vad Bbeln säger om fasta, så kortfattat som det går. Redan på Askonsdagen skrev jag ett inlägg om vad fasta kan innebära idag, men jag ska återkomma till det även senare under veckorna fram till påsk.
I den protestantiska traditionen finns det inga riktigt tydliga direktiv till hur fastan bör vara. Vi är var och en fria att hitta den väg som fungerar för oss och det vi behöver. Men för de flesta av oss tror jag nog att det handlar om någon form av andlig fördjupning, som också kan få både praktiska och sociala konsekvenser.

Varma hälsningar, Elisabet :)
Morochdotters