/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Religionsfrihet inte bara friheten från utan framförallt till
Igår presenterade SKR (Sveriges Kristna Råd) sin rapport om unga troende i det svenska samhället. Under senhösten 2019 skickades en enkätundersökning ut via olika kristna organisationers sociala medier. 393 ungdomar svarade. Det är ingen stor undersökning, men ger ändå en fingervisning om hur det ser ut och det är många av oss som känner igen den situation som beskrivs.
Enkätundersökningen visar att varannan ung människa känner sig kränkt i sin tro i vardagen. Ofta sker kränkningarna verbalt i umgängeskretsen, men så många som 27% har känt sig kränkta i skolan av undervisande lärare. Ofta handlar det om en förutfattad mening om att tro och vetenskap inte går att förena. Tankar om att tro och naturvetenskap står i ett motsatsförhållande. Men också en religionsundervisning som upplevs som felaktig, då den innehåller alltför mycket generaliseringar, men där undervisningen inte får ifrågasättas av en elev som inte känner igen sig i beskrivningen.
Elever och studenter blir vuxna och det som beskrivs ovan följer senare med till våra arbetsplatser. Det finns idag en stor okunskap kring trosfrågor i vårt samhälle. Många saknar ett språk för att tala om existentiella frågor över huvudtaget. Något som gör att det blir svårt att hantera livet, när det inte blir som vi har tänkt. När tillvaron rämnar, av den ena eller andra anledningen, så saknar många ett sammanhang dit de kan gå för att få hjälp. Framförallt saknas sammanhang där vi kan få vara med vår trasighet. Där det finns en förmåga att möta de existentiella frågorna utan rädsla. Platser där den som söker hjälpen får tid och utrymme att hitta sig själv och en möjlighet till omorientering och en ny start.
När ska vårt svenska samhälle förstå att andlighet och religiositet är en del av att vara människa? Sedan kan den andligheten uttryckas på många olika sätt, med många olika språk. Gemensamt för många av oss som har ett existentiellt språk, är att vi också kan förstå andras existentiella språk, frågor och erfarenheter. Vi skulle behöva tala om det existentiella samtalet som ett eget kompetensområde. En kompetens som behövs både på våra skolor, våra arbetsplatser och inte minst inom vård och omsorg. Jag tror att en sådan kunskap kan motverka olika former av extrema uttryck som också sker i religioners namn.
/Elisabet :)