morochdotters.se

Det regnar. Jag lyssnar på smattrandet mot taket. Hör forsandet i stuprännan. Det ger mig ro. Regnet tvättar ren vår stad. Gör luften frisk och lätt att andas. Ute är det redan mörkt, ändå är inte klockan mycket. Hösten väntar bortom hörnet, men jag hoppas att den dröjer på steget. Jag vill njuta lite till. Vill låta huden dricka lite mer sol och lite mer värme, innan det är dags för stickade tröjor, strumpor och skor.

 

Jag kliver ut på balkongen. Andas in regnet och stadens mörker. Ett mörker som aldrig blir kompakt, aldrig sammetssvart som på landet. Själv tycker jag om det. Känner mig innesluten. Omfamnad. Här finns alltid lampor som lyser. Här finns alltid människor som rör sig. Staden sover aldrig helt. Den andas och suckar, skrattar och nynnar på en sång. Natt som dag. Staden sover bara med ett öga i taget.

 

Jag lyssnar på regnet. Sluter båda mina ögon. Låter mig vaggas till sömns. Tänker på all grönska som får nya krafter. Tänker att allt har sin tid. Det finns en tid för regn och sol, för sådd och skörd. En tid att vila och en tid att vara vaken. Just nu, i den här stunden, är det regnets tid, kvällens och snart nattens tid. Tid att vila och hämta nya krafter.

 

/Elisabet :)