En syster i mitt hus
Ta inte för givet att människor tänker som du tror att de gör, Maria.
Vi människor är mysterier och ofta vet vi inte själva vad vi tänker.
Vi efterrationaliserar, omtolkar. Missuppfattar. Önsketänker.
Vi efterrationaliserar, omtolkar. Missuppfattar. Önsketänker.
Det är faktiskt viktigare att försöka förstå vad det är man själv tänker.
Det är svårt nog.
Maria väntar nervöst på att hennes syster Emma ska komma på besök. De har inte setts sedan deras mamma begravdes två år tidigare. Det är två systrar som båda är ensamma, var och en på sitt sätt. De bär sina egna historier, men där finns också en gemensam historia - även om de har två olika perspektiv på sin uppväxt. Under några dagar tillsammans börjar de två systrarna prata med varandra. De berättar sina egna berättelser - och den andra lyssnar. När det är dags för Emma att resa hem har mötet gjort något viktigt med dem båda på flera plan. De har för första gången pratat om den tredje systern, som de båda älskat och förlorat.
Linda Olsson är en av mina favoritförfattare. Hennes böcker berör existentiella frågor kring att vara människa och hur vi relaterar till varandra. Hon tar upp svåra frågor, men där finns alltid ett ljus i hennes berättelser och ett hopp. Den här boken handlar om systerskap, om att försonas med livet och att hitta vägar vidare också när det känns mörkt.
Det är först när man tagit itu med det svåra som dte kan bli lättare.
Och man ska inte underskatta värdet i att man åtminstone kommit
så långt att man vet att det är någonting man söker. Det är en god början.
Och man ska inte underskatta värdet i att man åtminstone kommit
så långt att man vet att det är någonting man söker. Det är en god början.
Jag har skrivit om hennes böcker tidigare på bloggen och reflekterat kring vad de väcker hos mig. Som i inlägget Det vi behöver.
Elisabet :)