Kring denna kropp
Stina Wollters bok ”Kring denna kropp” pulserar av liv. Hon har en förmåga att skriva mycket personligt, med en stark integritet kring sin egen kropp och sina egna livserafenheter, och samtidigt göra oss läsare delaktiga i det som sker. Hon får mig att reflektera över min relation till min egen kropp, skriver sin bok på samma sätt som hon målar sina tavlor. Det är som att hon säger – ”Var så god! Utforska. Var nyfiken. Vad betyder det här för dig?” Hon skriver: Den dagen förstod jag att konst ibland betyder det vi behöver att den betyder. Bara vi stillar oss kommer vi ofta i kontakt inte bara med verket, utan också med längtande delar av oss själva.
Boken är en resa genom Stina Wollters liv. Där finns barnet, tonåringen, den unga vuxna och nuet med den mogna kvinnans perspektiv. Här möts döden och livet, glädjen och sorgen. Precis som i allas våra liv finns där människor, som vävs in i hennes livsväv och som genom sin närvaro (eller frånvaro) formar henne.
Bokens kapitel har olika karaktär. Språket är ett när hon beskriver sin livsresa och ett annat när hon skriver om sitt Instagramkonto och vad det kommit att betyda för henne själv, men inte minst för andra. Jag har själv följt hennes konto en längre tid och imponeras av det hon gör i de dialoger som uppstår med människor. Hur hon bemöter både dem som blir hjälpta och uppmuntrade över det hon gör och de som smutskastar eller vill trycka ner henne. I boken skriver hon om vad det gör med henne och hur hon tänker kring sina val.
Det är i princip livsfarligt mentalt livsfarligt att leva i det bombardemang
av åsikter och normer som haglar över oss och det är helt otroligt att vi
ändå fortsätter att bli till. Jag vill fortsätta att bli till, ända till slutet. Inte
komma från någonting, utan till. Jag vill uppstå. Skapa. Tiga. Tala.
Det som framförallt fastnar hos mig är hennes resa till att bli alltmer integrerad i sig själv. Att återerövra och landa i sin kropp och i sin livserfarenhet. Jag tänker att när vi kommit dit i livet så handlar det om visdom, inte bara kunskap.
Tack för den livsvisdom du delar med dig av Stina Wollter. Tack för att du är rak och tydlig. Din bok berör. Den andas kärleksfullhet, både då den är sträv och när den är varm och mjuk.
Under läsningen av boken skrev jag ett par inlägg kring sådant som väckte mina tankar:
Nike och Sophia
Ett helt liv.
/Elisabet :)
Ja, kanske är att vara integrerad en förutsättning för visdom. Jag är bara i början av Wollters bok men just detta som du skriver om får mig att tänka på några meningar från Sofia Camnerins bok ”När larmet tystnar hörs tonen” som jag fastnade för (boken som du tipsade om 15/7😊). Det är i kapitlet om ledarskap som Sofia skriver om ”att söka kraften inifrån och våga famna olika typer av känslor”. Detta utifrån att vara ledare men också människa. Sofia skriver vidare om att inte hämta kraften från andras människors bekräftelse, det är inte där vi får vårt värde utan det är i kraften och förankringen inifrån. Och så tänker jag på hur svårt det kan vara att ibland lyssna inåt och inte låta sig överröstas av tyckande, åsikter och förväntningar. Och hur värdefullt det är att få ta del av andra människors resor och erfarenheter i detta och att bli mer och mer integrerad. /Marie