/ Allmänt / Vardagsprat /

När det blir svart och vitt

Den senaste tiden har mitt instagram-flöde dominerats av det som händer i USA. Klipp om vad det "vita privilegiet" innebär, hur rasismen ser ut i Sverige och filmer på polisbrutalitet mot svarta i USA. Dessa inlägg har gett mig en våg av olika känslor. Känslor som jag vet att jag delar med många. Jag är inte den enda som vill skriva om detta, och mycket står nog redan någon annanstans. Men då jag såg marchen utanför mitt fönster igår kväll vill jag ändå skriva något.
 
I USA finns det tydliga siffror som visar på hur svarta diskrimineras av polis. Diskrimineras så till den grad att det får grava konsekvenser. Därför tycker jag att det är bra att stötta kampen som förs. Vi kan stötta genom donationer, manifestationer och sociala medier. I rådande läge, då vi är mitt i en pandemi, har alternativa manifestationer gjorts på sociala medier. Då vi ofta följer och följs av folk som redan delar vår filosofi förstår jag det brinnande behovet av att hålla även en fysisk demonstration. Följderna av denna finns att läsa på annat håll så det vill jag inte gå in på. Det jag skriver här är en reaktion på det jag sett på sociala medier det senaste dygnet.
 
Ungdomar och barn har tillgång till sociala medier idag utan föräldrars uppsikt. Jag kan bara föreställa mig hur jag skulle reagerat, på videon som delas från T-centralen där det används pepparsprej, om jag var 13 år gammal. Videorna som delas nu triggar igång en aggression som kanske inte helt och hållet är riktad mot polisen i Stockholm, utan som har "smittat av sig" från det som pågår i USA. Kommer en 13-åring dra den slutsatsen på egen hand? Nej, antagligen inte. 
 
Jag sitter just nu och läser meningar som: "Rasismen finns även i Sverige", "Polisbrutalitet i Stockholm" osv. Ja, rasismen finns även i Sverige och det är ingen nyhet. Och ja, även i Sverige finns enskilda poliser som agerar fel. Men det gjorde det även innan videon på polis som pepparsprejar demonstranter. Rasismen i Sverige visar sig genom hur jag blir kallad vacker för att jag är ett "blandbarn". Rasismen i Sverige syns i hur N- och M-orden fortfarande används. Rasismen i Sverige märks i hur ett namn kan hindra dig från att bli kallad till en arbetsintervju. Rasismen i Sverige finns i många sammanhang och vi behöver medvetet jobba mot den, men jag tror att vi gör oss alla en otjänst om den kampen kopplas ihop med och därmed förs mot polisen. 
 
På sociala medier skrivs det om att vi är alla samma. Vi är alla människor. Låt då snälla inte den här diskussionen handla om ett vi och polisen. Det blir också ett vi och dom, bara i annan form. Jag säger inte att polisen hanterade situationen rätt, och då jag inte var där kan jag inte uttala mig om det. Jag önskar bara att nu när frågan blossat upp i Sverige får vi inte tappa fokus. Arbeta aktivt för att stötta färgade människors rättigheter i Sverige, istället för att gå på polisen.
 
Vi har ett ansvar till den yngre generationen att visa vägen. Vi ska inte tolerera att människor behandlas olika. Demonstrationer är bra men det finns alternativ i en rådande pandemi, där vi vet att större folksamlingar faktiskt innebär en reell risk att utsätta människor för smitta. Och vi ska heller inte dela information på sociala medier som kan trappa upp en missriktad aggression. Vi ska inte skapa ett nytt vi och dom. 
 
//Issa <3

Blogg / Bloggare / Mor och dotter / Mor och dotter blogg / Morochdotters / Mänskliga rättigheter / Rasism