morochdotters.se

 

Nu och då stannar jag upp och tänker på de sammanhang jag själv är en del av, eller har varit en del av. Och jag känner en stor tacksamhet. Tacksamhet över vad människor har betytt i mitt och i min familjs liv. Idag dök ett handskrivet papper upp. Det är undertecknat av en tidigare granne, som tillsammans med flera andra har varit som en extra mormor för våra barn genom åren. Där berättas om hur hon och yngsta dottern, som då var fyra år, bakat hallonpaj tillsammans. Hela proceduren finns med tillsammans med receptet. Längst ner läser jag att de båda bjöd in mig och grannens dotter för att äta tillsammans med dem.

 

Jag hade faktiskt glömt just det tillfället, men jag minns många andra gånger, då barnen varit där på egna besök. Tänk vad mycket de där osynliga trådarna i våra liv betyder. Och tänk vad starka de där trådarna kan vara. De stannar kvar, för alltid.

 

/Elisabet :)