Skönhet i mångfalden
Nu radar de upp sig, vårblommorna, i diken och grässlänter. Och jag kryper gärna nära för att se deras skönhet. Vilken variationsrikedom och vilka färger!
En hel slänt med Krokus står och nickar mot solen.
Och Scillan, Blåstjärnan, är som sammetsmjuk i färgen.
Och finns i många olika varianter.
Vintergäcken lyser som små solar.
Vårlöken är lite mer försiktig av sig, nästan gröngul till färgen.
Andra knoppar bidar sin tid. Men snart, snart kommer även Rododendron att blomma.
Det var kalla vindar som drog över Stockholm idag, men den blå himlen speglade sig i vattendragen och bara det ar lä så värmde solen ansiktet. Vi var många som var ute och gick i vårvädret idag. Visst höll många av oss ett respektfullt avstånd, som sig bör i coronatider, men leenden har bara positiva smitteffekter - så de fick gärna flöda.
Bland det vackra finns också sådant som vissnar. Skrynkliga nypon, olika sorters gräs...
och andra fröställningar.
Det vackra kan ta sig så många olika uttryck. Det finns helt klart en poäng med våra olikheter. Idag är det "rocka sockornas dag" - Världsdagen för Downs syndrom, som FN har utlyst. För mig är det så självklart att alla människor är lika mycket värda, att alla har något att bidra med och att vi alla behöver stöd på olika sätt. Ändå vet jag ju att det i praktiken inte alltid upplevs så. Många av oss kommer inte till sin rätt, eftersom samhället alltför ofta är så strömlinjeformat. Det finns en förväntan om att alla ska passa in i samma mall. Hur märkligt är inte det egentligen?
Om vi menar allvar med alla människors lika värde behöver vi därför aktivt arbeta för att alla ska få känna sig delaktiga i det som sker. Något som framförallt kräver en öppenhet att lyssna och lära. För att kunna sätta sig in i hur en annan människas livsvilkor ser ut och hur en annan människa tänker.
/Elisabet :)