/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Vad sägs i Bibeln om fastan?
Bruket att fasta finns i många traditioner. En del gör det av hälsoskäl, andra av etiska eller religiösa skäl. Traditionell fasta handlar om att avstå från mat i någon form, genom att begränsa antalet måltider på ett dygn och att avstå från viss sorts mat. En del avstår även från dryck. I den muslimska fastan, Ramadan, pågår fastan dagtid men på kvällen och natten är det tillåtet att både äta och dricka. Andra äter dagtid, men avstår till exempel från kött.
Jag fick en fråga på ett av mina inlägg nu i veckan om vad Bibeln skriver om fasta, så här kommer ett försök till sammanfattning för den som är intresserad.
I Bibeln möter vi texter om fasta i både Gamla och Nya Testamentet. Fasta ses som ett sätt att närma sig Gud och det sker när viktiga beslut ska tas, med en önskan om Guds ledning. Första gången fastan nämns är när Mose går upp på berget Sinai. Då fastar han i 40 dagar och 40 nätter. (2 Mosebok kapitel 34, vers 28.) Under de dagarna skriver han ner alla bud som Gud ger honom. De sammanfattas till de tio budorden som skriver ner på två stentavlor och sedan har med sig till folket.
Vid flera tillfällen är det profeter som fastar, för att komma nära Gud. Som Elia (1 Kungaboken kapitel 19, vers 8) och Daniel (Daniel kapitel 9, vers 3 och kapitel 10, vers 2-3.) Det finns också särskilda dagar då folket förväntades fasta, som Försoningsdagen, (3 Moseboken, kapitel 16, vers 29-30).
När Jesus ska starta sin verksamhet och börja samla lärjungar omkring sig, inleds den perioden med en fasta i 40 dagar och 40 nätter. (Matteus kapitel 4, vers 2) Han pratar också med sina lärjungar om fastan vid flera tillfällen. (Matteus kapitel 9, vers 14-15, Markus kapitel 2, vers 18-20, Lukas kapitel 5, vers 33-35.)
Både profeterna i Gamla Testamentet och Jesus varnar för att använda fastan för att visa upp sig för andra. Fasta är något mellan människan och Gud. (Matteus kapitel 6, vers 16-18). Fastan hör också ihop med hur människan lever sitt liv i vardagen. (Lukas kapitel 18, vers 9-14.)
De första kristna församlingarna fortsatte att använda fasta som ett sätt att söka Guds vilja. Det skedde till exempel när nya missionärer skulle utses (Apostlagärningarna kapitel 13, vers 3) och när nya församlingar skulle bildas (Apostlagärningarna kaptel 14, vers 23). Med tiden skapades en mängd olika traditioner kring fastan och de olika kyrkofamiljer som sedan växte fram har sina olika tolkningar av hur fastan ska ske och när.
Själv tillhör jag i den protestantiska kyrkofamiljen och finns inom Equmeniakyrkan. Ett realtivt nybildat samfund i Sverige. Det bildades 2011 av tre frikyrkosamfund med rötter i 1800-talet: Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige.
För den som är nyfiken på fasta och hur det kan se ut idag, kommer det ytterligare ett inlägg om det senare. Redan på Askonsdagen skrev jag om att avstå till förmån för något annat.
/Elisabet :)