morochdotters.se

Nu ropas efter stängda gränser. Jag blir på allvar rädd när jag lyssnar till många av våra politikers röster när det gäller flyktingpolitiken. "Vi får inte hamna i en liknande flyktingkris som hösten 2015." "Europas gränser måste hållas."

 

Och jag skriker inombords över hur människor på flykt behandlas. För sedan när kan vi bestämma om en flyktingkris får uppkomma eller inte? Den pågår redan. Miljontals människor är redan på flykt. Och vi hålla dem ifrån oss. Som om de inte vore en del av oss, av mänskligheten. EU:s ledare ger Grekland rätt då de inte tillåter människor att söka asyl. Ger dem rätt, eftersom de inte heller vill få fler asylsökande än nödvändgt till sina länder. Men FN påtalar gång på gång att det inte överensstämmer med Flyktingkonventionen som upprättades 1951. Det vi ser ske nu är ett brott mot mänskliga rättigheter.

 

De mentala gränserna har förskjutits och det har gått fort. Det som tidigare var en självklarhet och en stolthet - att stå upp för människors rättigheter och skydda de som behöver det - är inte längre självklart. När detta sker har vi alla ett val - att göra vår röst hörd  eller att vara tysta.

 

Själv tänker jag att alla människors lika värde måste vara en grundpelare i vårt samhälle. Om den grundläggande värderingen börjar tummas på, så är det farligt. Därför måste vi vara på vår vakt. Vi måste lära oss att vara källkritiska. Vad är det för åsikter vi lyssnar till? Vad är det för krafter som styr, vilken sorts makt ligger bakom? 

 

Vi kan välja vem vi vill lyssna till. Vi kan välja kärlek, istället för hat. Vi kan välja att se alla människors lika värde, eller vi kan placera varandra på olika nivåer. Vi kan välja att ta ställning, när människor gör varandra illa. Vi kan vara ljus för varandra, eller öka mörkret. Vi kan dela brödet, dela på jordens resurser – istället för att hålla hårt i vårt eget. Det sätt vi väljer att leva efter gör också något med oss själva. Bygger vi murar, gör vi det inte bara gentemot andra - utan också för oss själva. Den som bygger murar för att hålla andra ute, stänger in sig själv. Det riskerar att skapa ännu mer rädsla och ofrihet. Det vi och vår värld behöver är hopp och framtidstro, inte fler murar.

 

/Elisabet :)

 

Bilderna är från ett byggplank i Köpenhamn och har ingenting med gränser och flyktingar att göra, mer än som en illustration.