/ Allmänt / Vardagsprat /

En gråmulen morgon då häggen blommar

I och med helgens garderobsbyggande är vi nu inflyttade i vår nya bostad och det är dags att lära känna de nya hemkvarteren. I morse tog jag en promenad runt en del av Årstaviken. Från Liljeholmsbron syns nybyggnationen på andra sidan vattnet i det som kallas för Marievik och som är en del av Liljeholmen.
 
I parker och utmed vägarna blommar det för fullt. Många träd har redan blommat över. Det går så fort.
 
Nere vid vattnet i Marievik finns de här damerna, skapade av konstnären Lena Lervik. Trion har fått namnet En berättelse om något vi glömt. En titel som förstås sätter igång mina tankar. Vilka är de tre kvinnorna och vad är det vi har glömt som de vill förmedla? Jag återkommer ju själv ofta till kraften i berättelserna, både våra egna och de gemensamma.
 
Konstnären själv skriver att det är våra förhistoriska mödrar Nerthus, Frigga och Freja. De tillhörde släktet vanerna och fanns innan kulten av Tor och Oden startade i Norden. 
 
Kvinnorna ser ut att samtala med varandra. Den sortens samtal som kan innehålla både stunder av tystnad och ord. Ett samtal som bara uppstår mellan människor som är trygga med varandra.
 
Jag fortsatte utmed kajen. På andra sidan vattnet ligger Högalids kyrka och nedanför husen breder en del av Tanto ut sig. 
 
På klipporna klättrar ett av de äldsta koloniområdena i Stockholm. Det anlades redan runt 1900.
 
Häggen blommar redan för fullt. Det dröjer nog inte länge innan syrenen kommer.
 
Det är märkligt med färger. En del av dem blir starkare i det grådis som vi bjuds på idag. Andra mattas av.
 
Naturen. Jag upphör aldrig att fascineras över detaljrikedomen. Så vackra former och färger. 
 
/Elisabet :)
 

Blogg / En berättelse om något vi glömt / Lena Lervik / Liljeholmen / mor och dotter blogg / Årstaviken