/
Allmänt /
Vardagsprat /
Nostalgi från cykelsadeln
I eftermiddags hade jag ett möte i närheten av Odenplan. Ett område vi bott länge i och där barnen vuxit upp. Det känns alltid som att komma hem när jag är i Vasastan. Varje gathörn bär på minnen av händelser och människor. När jag skulle hem bestämde jag mig för att besöka huset där vi bodde när vi fortfarande bara var tvåbarnsföräldrar. Jag tog barnhusbron över till Kungsholmen.
Vidare förbi Grubbensområdet...
...via Rådhusparken och landstingsparken. En liten märklig känsla att passera deras första förskola och huset där vi bodde.
Sedan fortsatte jag ner till Norrmälarstrand. Här har vi travat många gånger med barnvagnen till och från "Rålis", Rålambsbergsparken. På avstånd syns Högalidskyrkan.
Jag blev sittande en stund på en bänk och inser hur glad jag är över att vara tillbaka i stan igen. Tänk vilken lyx att, som idag, kunna cykla dit jag vill utan problem. Det är en frihet att ta sig fram för egen maskin. Vilken lycka att få bo i en sådan vacker stad som Stockholm, med vatten och grönska överallt.
När jag sett mig mätt klättrade jag upp på cykeln för att ta mig över Västerbron, som syns ovan, till söder.
Vid Högalidskyrkan kunde jag inte låta bli att stanna till för att beundra Rododendrunbuskarna som börjat blomma där.
Det är verkligen en förmån att få bo i ännu en av Stockholms stadsdelar och göra nya kvarter till mitt hemma.
En bid som sammanfattar min dag på ett bra sätt. Den glada flickan med sitt hopprep och min trotjänare till cykel som burit mig och ett antal barn många mil genom åren.
/Elisabet :)