/ Allmänt / Vardagsprat /

En längtan efter hopp

De senaste dagarna har jag känt en längtan efter hopp. Det händer många saker parallellt i vår värld just nu som skapar oro. Och jag känner hur mitt behov av att söka mig till människor som ger mig hopp ökar. Människor som står för trygghet, värme och kärlek. Jag längtar också efter platser som ger mig lugn och där min energi fylls på. 
 
Att ringa en god vän jag känner sedan länge och höra rösten ger trygghet. Trygghet som kommer av en långvarig vänskap och en gemensam historia. Allt behöver inte berättas eller sägas, vetskapen och närheten finns där ändå. 
 
Platser som ger mig ro finns ofta i närheten av vatten. Gärna rinnande vatten, eller vågor som rör sig mot klippor. Det är ljud som slår an något inom mig. En resonansbotten svarar. Det är ljud som får mina tankar att stilla sig och som ger mig ett tydligt fokus.
 
"Var inte rädd." Jag hör de välkända orden inom mig. Som så många gånger förut tänker jag att allt har sin tid. Oron har sin tid och lugnet sin tid. Maktlösheten har sin tid och hoppet sin. Allt har sin tid och ibland finns två parallella tider intill varandra. Oron och tryggheten kan finnas där samtidigt och hoppet kan gro mitt i tomheten. Jag vill lita på livets inneboende kraft och öva mig i att vila där, i tillit.
 
/Elisabet :)
 
 
Hopp är ett tema jag har återkommit till. Här finns ytterligare några texter, om du vill ta del av dem:
Hopp är att fortsätta gå.
Ett steg i taget.
En definition av hopp.
Hopp i tårarna.
Du gav oss hopp.
En glimt av hopp.
 
Och ett boktips:Det som ger hoppet liv, av Lars Björklund
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / hopp / längtan efter hopp