/ Allmänt / Vardagsprat /

Fråga medan tiden finns

Det är i samspelet med varandra som vi formas till dem vi är. Olika människor tar fram olika sidor av vår personlighet. Det är inte ovanligt att vi har vänner som vi umgås på helt olika sätt med. Det är vännen vi sjunger i kör med och den vi diskuterar böcker med. Någon träffar vi över en lunch och en annan för ett träningspass. Ofta möts inte de olika vännerna. Men när det sker kan det uppstå spännande möten, som gör att vi lär känna nya sidor av varandra.
 
Jag har en vän som är smått otrolig på att presentera sina vänner för varandra. Han kan göra det utan att ens alltid själv vara närvarande. Det är en person som skapar vänskapsrelationer överallt dit han kommer och som också har en förmåga att underhålla vänskapen genom att höra av sig, också när avstånden är stora.
 
Ibland blir jag förvånad över hur lite vi människor vet om varandra, i en familj eller i en umgängeskrets. Det kan vara först i samband med en högtidsdag, eller en begravning, som helt nya sidor kommer fram om någon vi kan ha känt länge. Som när det börjar hållas tal och andra börjar berätta och dela erfarenheter och upplevelser som de har gjort tillsammans med personen vi känner på ett helt annat sätt. Jag vet många, som i samband med just begravningar, fått upptäcka helt nya sidor av en närstående. Någonstans tycker jag att det är lite fint att se att vi aldrig kan lära känna en annan människa helt och hållet. Det är fint och spännande att det alltid finns nya saker att upptäcka. Samtidigt är det en påminnelse om att vi kanske skulle våga vara lite mer nyfikna och ställa fler frågor, medan tiden fortfarande finns. Ställa frågor till den som står oss nära, men också till den personens vänner.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Vänskap / minnen / relationer