/ Allmänt / Vardagsprat /

Höst, skörd och vila

När hösten kommer är det tid för skörd.
Tid att ta till vara och att samla in.
Men det är samtidigt en tid för att sakta in
och förbereda oss och naturen för vila.

För att kunna ge frukt, krävs vila och återhämtning.
Trädets fruktämnen bildas redan nu,
men bidar sin tid, liksom de nya skotten.
Fröet som sätts i jorden går sönder för att ge nytt liv.

Livet har en rytm. Året har sin. Ändå vill vi människor, inte minst i den tid vi lever i, ha allting på en gång och helst ville vi ha det redan igår. Det är som att vi inte kan eller vill vänta. Men mycket i livet går inte att skynda på. Vi får ta det när det kommer.

Det finns en befrielse i långsamheten. Liksom att ta oss själva på lagom stort allvar. Ibland kräver vi så mycket av oss själva och av andra att det blir smått absurt. Självklart ska vi ta ansvar för det som finns omkring oss, vi har fått i uppdrag att förvalta allt skapat och vi ser att vår jord brinner. Det finns många viktiga saker att ta sig an. Klimatet. Konflikterna mellan människor och länder. Men samtidigt kan vi behöva lyfta blicken och se på oss själva och allt omkring oss, med perspektiv. 

När jag känner så går jag gärna till Psaltarpsalmerna i Gamla testamentet och lyssnar till poeter som levt många generationer före mig. Där finns både det nära och det stora perspektivet. Där beskrivs hur Universums skapare såg mig, den enskilda människan, skapas då jag vävdes samman i min mammas liv. Samtidigt som en annan dikt beskriver hur vi alla lever en tid på jorden, för att sedan bli till mull igen. En del av ett kretslopp. 
 
Det perspektiv som kan vara befriande på flera sätt. Eller vad tänker du?
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / höst / skördetid / tid att vila