En blick
Hennes skarpa blick
avslöjar betraktaren.
Ställer frågorna!
Vart är du på väg?
Har du tid att stanna upp?
Tid är allt jag har.
Jag finns i nuet.
Om framtiden vet jag noll.
Gårdagen har flytt.
Jag mötte den starka bilden igår på min vandring. Högt upp, på väggen av ett rivningshus sitter hon och blickar ut. En stark bild, som fångar betraktaren. Så många färger och nyanser. Så stark i sitt formspråk. Hon får mig att stanna till och det är svårt att lämna henne bakom sig. Blicken följer med.
Efter samtalen de här dagarna i Litauen så funderar jag mycket kring hur samhället, kulturen och de värderingar vi möts av hemma och i vår vardag påverkar oss. Berättelserna om tiden under Sovjetunionen, men också i brytningstiden därefter är intressanta. Samtidigt slås jag av hur svårt det är att riktigt förstå vad den perioden innebar för dem som levde i det. Men, som alltid, genom att lyssna till andras berättelser och erfarenheter kan vi ändå ana. Ana och förstå lite mer.
Bilden ovan är från en husvägg i Uzupis, en del av Gamla stan i Vilnius. Uzupis betyder "på andra sidan floden" och området avgränsas av floden Vilnia. Platsen är bebodd sedan 1400-talet. Numera är området känt som "Republiken Uzupis", sedan en grupp konstnärer och artister utropade dess självständighet den 1 april 1997, på själva "ljugaredagen"...
/Elisabet :)