Kläder från loppis och galgar med släkthistoria
Ni som känner mig vet att jag gillar att leta kläder på secondhand-affärer och loppisar. Det är lite av en sport att hitta de där fynden som sticker ut lite lagom och som framför allt känns som min stil. Ibland är det värt att köpa också sådant som kan behöva en liten förändring för att riktigt passa. Jag tittar ofta efter kläder i linne, eftersom det är ett material jag trivs i och som dessutom ofta är dyrt att köpa. Tyvärr görs det inte särskilt mycket linnekläder i Sverige idag och framförallt vävs inte mycket tyg här. Ändå var linnet ett av de viktigaste textila materialen i Sverige tidigare.
Den här linnekjolen använder jag flitigt just nu. Den fyndade jag för ett vrakpris på Solvalla loppis för ett par veckor sedan.
Den är egentligen lite för stor i midjan och första tanken var att jag skulle sy in den lite. Men, med tanke på att det är skönt med vida kläder när magen svullnar upp efter att ha ätit, eller av andra skäl, så valde jag en annan lösning. Jag sydde helt enkelt hällor på kjolen, så att ett tunt skärp sitter snyggt.
När jag ändå skulle sy hällor passade det bra att även fixa till även den här kjolen, som legat länge i garderoben för att den är för vid i midjan. Just den här är sydd i bomull, men det stör inte att tygen är av olika kvalité.
Det som däremot är viktigt är att krympa tyget innan, om klädesplagget redan är tvättat. Enklast är att använda sig av stadkanten, då får hällan en bra stadga och behöver inte sick-sackas. Vik en längre tygremsa tre gånger, med stadkanten längst ut och sy sedan en raksöm. Först därefter klippor du hällorna i lagom långa bitar och syr på dem, där du vill ha dem.
Det här är ett annat fynd som jag använt mycket, köpt på en secondhand-affär. En klänning i linnetyg. Tyvärr saknande den dock fickor, som många klänningar och kjolar gör. Något jag tycker är så opraktiskt! Den här klänningen har jag därför sytt ett par fickor på. De är ordentligt stora, för att rymma min almanacka, penna och telefon, när jag jobbar. De rymmer faktiskt även en pocketbok. Perfekt!
Jag hittade inte något svart linnetyg i riktigt samma kvalité. Det jag köpte är lite tätare vävt och något tunnare, men jag tycker inte att det gör något. Innan jag klippte ut och sydde fast fickorna krympte jag tyget. Det fick gå med i tvätten när jag maskinen ändå gick. Det är rester från den tygbiten jag också använt till hällorna ovan. (På bilden är perspektivet lite skevt, vilket får fickorna att se olika stora ut. Det är de inte, även om det kunde vara en spännande detalj...)
Är det någon av er som känner till klädmärket? Pimpinella, Ystad? Jag har googlat, men hittar inget, så jag vet inte om de fortfarande tillverkar kläder.
Galgen, som klänningen hänger på, är en av två som jag har fått ärva. De är från min mormors fars skrädderi. Skräddarmästare Johan Olofsson (1877-1953) Det är inte utan att jag är lite stolt över att ha en skräddare i släkten, eller snarare två, då även hans far, Olof Johansson, var skräddare. När jag tittar på kläder som jag fått ärva av min mormor, som hon har sytt själv, så syns det att hon gått i lära hos ett proffs. Vilka knapphål! Där ligger jag i lä!
En av galgarna har en krok på ena sidan och en liten anordning på den andra sidan, som jag inte vet vad de är tänkta för. Någon som vet? Kanske hängde det en likadan i den andra kroken?
När jag började skriva kring galgarna kollade jag årtalen med en av mina morbröder och han skickade över den här bilden, där han agerar Farbror Blå. (I en av Elsa Beskows sagor.) Gänget ovan deltog i Barnensdagståget i Katrineholm 1951. Hans morfar skar till dräkten och mamma (min mormor) sydde.
Morbror skriver: Vi åkte på en lastbil i kortege genom Katrineholm, och hade även en liten föreställning i läroverkets aula. Min replik var: ”Jag är Farbror Blå som ibland hälsar på och undrar om fröknarna skall ut och gå!”
Fotografierna på mig är tagna av ädsta dottern.
/Elisabet :)