/ Allmänt / Vardagsprat /

Att gå tillsammans

Jag tänker ofta på livet som en resa, eller en vandring. Bitar av den resan gör vi på egen hand. Andra gånger får vi slå följe med andra och gå en bit av vägen tillsammans. Ibland är det skönt att gå på egen hand och att få vara ifred med sig själv och sina tankar. Men andra tillfällen i livet kan det vara skönt att få draghjälp av andra. 
 
Det händer något med oss när vi är vi rörelse. Det är som att när vi går eller springer, så hjälper vi också tanken att inte fastna. Den fysiska rörelsen framåt, öppnar upp och hjälper tanken vidare. Vissa samtal mår bra av att ske under en promenad. Det kan vara lättare att prata om mer personliga eller svåra saker, utan att hela tiden behöva se varandra i ögonen. När vi går sida vid sida skapas också mer utrymme för tankepauser. Sådant som i ett rum kan kännas som en jobbig tystnad, blir under en promenad naturliga pauser. Tankar hinner landa och vi hinner hitta och lyssna in varandra.
 
Att gå tillsammans är också en nyttig övning i samspel. Ibland behöver någon av oss kanske öka takten något och en annan behöver sakta ner, för att anpassa oss till varandra. Ofta sker det naturligt, utan att vi tänker så mycket på det. Den anpassningen och den lyhördheten, som det innebär, hjälper oss också att lyssna på ett annat sätt i samtalet.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Vandring / lyssnande / pilgrimsvandring / rörelse / vandra med andra