morochdotters.se

 

 Vi lever i en tid med ständiga signaler om vikten av att välja och att välja rätt. Mycket läggs på den enskilda individen. Samtidigt lever många av oss med en kollektiv känsla av skuld över hur vår livsstil i väst äter upp jordens resurser och att vi nu ligger nära den punkt då det inte finns någon återvändo för klimatet. Det är inte konstigt att så många drabbas av oro och känner maktlöshet. En maktlöshet som påverkar oss djupt existentiellt. En sådan maktlöshet mår dock ingen av oss bra av.

 

Det vi behöver för att må bra, är att få känna oss delaktiga i det som sker, att ha en tillhörighet och att känna att det vi gör har en betydelse. I det blir Václav Havels ord så viktiga. Han beskriver ett hopp, som inte är en verklighetsflykt, utan tvärtom innebär ett mod att se verkligheten som den är, och samtidigt våga tro att det går att agera. Våga tro att det spelar roll vad vi gör, både som enskilda individer och som samhälle. Ibland ställs de två perspektiven mot varandra, istället för att se att de kompletterar varandra. Förändring behöver ske, både utifrån det lila perspektivet och det stora.

 

När jag läser orden om att hopp är vissheten om att det är värt att göra något oavsett hur det går, tänker jag på alla människor som befunnit sig i svåra och utsatta situationer och som ändå följt det de tror är rätt. Många av dem har aldrig fått sitt namn skrivet i någon historiebok, men deras liv har ändå gjort skillnad. Det är långt ifrån alltid som de själva fått vara med om att se resultatet av sitt engagemang, men andra i deras närhet kan vittna om det. 

 

Själv återkommer jag ofta till Sinnesrobönen, som jag tycker förmedlar både hopp och inspiration, men som också hjälper oss att se när vi måste släppa taget och vänta in tiden. Se vad vi kan göra och vad vi måste lämna.

 

 

/Elisabet :)