morochdotters.se

För många av oss är tillvaron betydligt mer monoton än vanligt. Det gäller till exempel oss som lever en allt större del av vår tid och vårt liv via skärmar. Vi skriver på dem och har sammanträden via dem när vi jobbar. Vi tittar på film, spelar spel och umgås med vänner och familj via dem på vår fritid. Samma skärm. För många är också platsen och rummet detsamma. Vardag och helg flyter ihop.

 

Någonstans där blir det svårt för minnet. När gjorde vi vad egentligen? Och med vem? Det finns inga krokar för minnet att hänga upp händelserna och samtalen på. Inga omkringhändelser eller rumsligheter, som fikapauser och resor. Allt som finns runt omkring är likadant. Samma väggar. Samma dator. Häromdagen var det någon som påpekade att det även påverkar tiden. Eller snarare vår upppfattning om den. För också tiden behöver specifika upplevelser och händelser för att formas. I sig är den bara. Abstrakt och ogreppbar. Tiden går inte att minnas om den inte går att föra Ihop med händelser och människor som berör oss.

 

Jag undrar vad vi kommer att kunna berätta om den här tiden när den väl är över? Har vi då lärt oss något, som så många hoppas? Lärt oss något om vad som är väsentligt och viktigt i livet? Eller blir allt ett enda stort svart slukhål?
Jag hoppas att det inte blir så. Men jag undrar...

 

/Elisabet :)