/ Allmänt / Boktips /

Alla berättelser är sanna - och ändå inte

Alla berättelser är sanna och ändå är de inte det.
Varje berättelse är fullständig i sitt eget sammanhang,
sin egen verklighet. Därför reflekterar varje berättelse
ett system, en karta över världen. Lika väl som den kartan
är fullständig i sig själv, är den också ofullständig
eftersom den bara representerar ett av många perspektiv.
 
Varje berättelse ger oss möjlighet att se och
förstå världen i ett nytt ljus, en ny synvinkel.
Nick Owen,
i Berättelsens magi
 
Jag älskar berättelser och berättandet som konst. Det är inte alla som kan berätta en berättelse med känsla, men att få uppleva någon som kan den konsten innebär att vi dras in i berättelsen. Det kan innebära en resa i tid och rum. Det kan ske när vi läser, eller lyssnar till en bok. Men det är något alldeles speciellt att få lyssna till en berättare som gjort berättelsen till sin och som framför den för en grupp människor. När jag möter en berättare lyssnar jag, för att lära.
 
Jag har själv alltid tyckt om att berätta. När jag var barn reste vår familj en hel del med bil på semestrarna. Det kunde bli många mil visa dagar och en hel del timmar där i bilen. En del av den tiden ägnade jag åt att hitta på berättelser för mina syskon. Vartefter utvecklades berättandet. Syskonen fick vara med och bestämma vilka karaktärer som skulle finnas med i berättelsen och en del av handlingen. Sedan berättade jag och berättade. Ofta fick varje berättelse ett antal avsnitt och självklart pausades historien när det var som mest spännande.
 
När jag själv fick barn fortsatte jag att skapa berättelser och som ledare på läger har det också alltid varit en tillgång. Att sitta kring en eld och berätta får mig att känna mig som en del av en lång tradition. Mina berättelser anpassas till lyssnarna. Ibland är de läskiga, men aldrig värre än att alla ska kunna sova... De ackompanjeras gärna av ljudillustrationer som knarrande golv och dörrar som slår igen. Många gånger har jag inte vetat hur en historia ska sluta när jag påbörjar den. Det är som att berättelsen får sitt eget liv och karaktärerna leder mig vidare, ivrigt påhejade av lyssnare som skickar in ytterligare moment.
 
Jag vet att några av berättelserna traderats av ungdomar som nu i sin tur är ledare. Berättare som gjort berättelsen till sin. Precis som jag i min tur hämtat upp andras berättelser och format dem efter mig och mitt sammanhang.
 
Många av våra traditionella folksagor berättar viktiga saker för oss. De sår frön i oss, som hjälper oss att förstå olika dilemman och etiska ställningstaganden. De berättar om kärlek och hat, liv och död. Sagorna ger oss nycklar till vad det innebär att vara människa. De vill hjälpa oss att lära av dem som gått före.
 
Boken jag citerar inledningsvis innehåller många tips på bra och användbara berättelser, för olika sammanhang. Ett tips för dig som är nyfiken och vill få idéer om hur du kan använda berättandet för att nå ett steg vidare.
 
/Elisabet :)
Berättelsens magi / Blogg / Mor och dotter blogg / Nick Owen / konsten att berätta / sagor
#1 / / Anonym:

Va mysigt det låter, vilken fin gåva du bär på! /Marie

Svar: Ja. Berättandet är en gåva. Jag tror att vi, för att kunna bli goda berättare, först måste lära oss att lyssna. Det är där alla goda berättelser föds.
/Elisabet :)
Morochdotters