morochdotters.se

Sorgen ligger nära ytan just nu. Jag känner trycket av tårar.

En längtan efter att krypa in i en varm och kärleksfull famn.

 

Jag tänder ljusen på bordet. Sätter på musik som jag tycker om.

Låter blicken vila i lågorna och känslorna möta tonerna.

 

Toner, värme och ljus ger tröst och hjälper själen att få ro.

Men nu och då behöver också trycket få lätta.

 

Då betyder det mycket att någon lyssnar,

utan att själv ta plats. Det är en verklig gåva.

 

Att kunna trösta utan ord, är en vacker egenskap.

Liksom att stanna tills gråten gått åt.

 

Jag vet inte om du, liksom jag, känner av den kollektiva sorgen? Sorgen över allt som inte längre är självklart. Sorgen över dem som lämnat oss alltför tidigt. Sorgen över de stora avstånden mellan människor. Sorgen över att världen aldrig kommer att bli densamma mer. Jag tror att vi behöver få dela den sorgen med varandra. I själva delandet finns en tröst.

/Elisabet :)