morochdotters.se - Strandnära boende och gamla industrier

2020-11-02 @ 21:32 / Allmänt / Vandra i Stockholm /

Strandnära boende och gamla industrier

I lördags tog jag en långpromenad där en tur runt Reimersholme ingick. Det småduggade bitvis, men var ändå skönt. Oktober har varit mild. Kanske är det därför vi inte sett så mycket av de röda färgerna i år. Överallt är det gult och ännu mer gult. Det är verkligen vackert!

Hästkastanj.

På andra sidan kanalen ligger en del av Lijjeholmen där det fortfarande finns en hel del gamla fabriksbyggnader. Om några år kommer nog de flesta av de här byggnaderna ha rivits för att ge plats åt bostäder.

Liljeholmen är Stockholms första industriförort och växte fram i och med att järnvägen drogs här på 1860-talet. Utmed kajen la de olika lastbåtarna till.

Sedan 1990-talet står flera av byggnaderna och väntar på nästa skede. I samband med att industrierna lade ner var det ett antal konstnärer och hantverkare som flyttade in. Nu arbetar här över 300 konstnärer, formgivare, fotografer, filmare, bokförläggare och andra i området.

I en av de gamla tegelbyggnaderna, den gamla Färgfabriken, är det nu ett galleri och utställningshall. De som sköter om huset har tagit vara på de gamla lokalerna och det är spännande att se vad de olika utställningarna där gör med upplevelsen av byggnaden. Just Färgfabriken är en av de fyra byggnader som kommer att bevaras när området ska rivas.

Innan det går att bygga nytt kommer marken behöva saneras och det beräknas ta minst två år. Men under väntetiden tar också andra krafter över. Fönsterrutor gapar tomma och inget av värde lär finnas kvar därinne. Men också med svarta hål där fönsterrutorna borde suttit, så har bygganderna sin skönhet.

Under första halvan av 2030-talet beräknas området med nya bostäder vara klart...

På Reimersholme har förändringarna från industri- till bostadsområde redan skett. På 1700-talet fanns här en Malmgård. I området har det legat en yllefabrik, som hämtade sin arbetskraft från Långholmens interner. I slutet a 1800-talet fanns här en brännvinsfabrik, dit ägaren ordnade gratis båtresor åt dem som ville handla. Det sägs att brännvinskungen Smiths sprit smakade betydligt bättre än den som producerades av de kommunala brännerierna. Stockholms stad gjorde sitt för att stoppa produktionen, men lyckades inte, så Reimersholme vid dne tiden inte hörde till Stockholm. 1917 förstatligades tillverkningen, men fortsatte på än ända till 1978 då byggnaderna revs och bränneriet flyttades till Årstadal.

Kan inte låta bli att tänka på Snusmumriken i Mumindalen när jag ser den här sittplatsen. Visst ser det väl ut som hans hatt?

På andra sidan vattnet syns nu Långholmen. I gårdagens inlägg hittar du bilder därifrån.

Just nu är det som att gå på guld. Visst är det vackert?! Det spelar ingen roll om det är grådisigt i luften.

Långholmskanalen breder ut sig. Nu är alla båtar upptagna för vintervila. En och annan kanotist är fortfarande ute. Men det går inte längre att hyra vare sig kajaker eller kanoter längre. Också det företaget har gått i idé för vintern. Här var det full fart i somras. Allt har sin tid.

/Elisabet :)