/ Allmänt /

Jag fångar och formar dem

Ibland är det skönt att byta från tangentbordet till penna och papper. Och kanske ännu hellre till en vacker skrivbok och en särskild penna som ligger skönt i handen. Något händer när mina tankar passerar genom armen, via handen och ner på pappret. Det jag skriver för hand minns jag på ett annat sätt. När jag tar fram mina anteckningsböcker och bläddrar i dem kan jag ibland minnas själva platsen jag satt på då orden skrevs. Minnas sinnesstämningen och minnas omständigheterna. 
 
Ibland kan det gå långa perioder då jag inte skriver. Perioder då orden inte kommer lika lätt. Då kan jag sitta och bläddra i de gamla böckerna, med en längtan och i väntan. För jag vet ju att de kommer tillbaka, orden. Men jag vet inte när. Andra perioder finns ingen väntan alls. Då kommer de i ett ständigt flöde, ibland huller om buller, i sin iver att komma fram och ut på pappret. Mina egna ord, blandade med andras ord. Ord fångade mitt i ett sammanhang. Ibland är orden tvekande och prövar sig fram. Eller tvärtom självständiga, kavata och med gott självförtroende. Det händer att jag fångar och formar dem för någon annans skull. Men ofta gör jag det för min egen skull. Och om någon annan har glädje av dem, så delar jag gärna med mig.
 
/Elisabet :)