/
Allmänt /
Vardagsprat /
Askonsdag
Efter festen kommer fastan. Nu är det Askonsdags kväll. Sedan många år tillbaks har jag den kvällen fått ett kors tecknat i min panna. Följt av några ord om livet, döden och hoppet. Det korset tecknar ingången till resan mot påsken. Jag är en människa som tänker, ser och talar i bilder. Att få en bild tecknad på min hud, av en annan människas hand, berör mig på djupet. När det fuktiga korset torkat, känner jag det strama i huden och påminns om vad det står för. Askan renar. Och ur askan föds så småningom nytt liv.
Men allt har sin tid och nu är tid för reflektion. Tid att skala av och fylla på. En period för att kalibrera min kompass. Orden som följer tecknandet av korset påminner mig om att jag är en del av allt skapat och att livet är en gåva. ”Kom ihåg människa att du är jord och skall bli till jord igen. Jesus är vägen, sanningen och livet.” Askonsdagen inleder den kristna påskfastan. En period som också kallas för "Kärlekens väg". Fastan handlar om att avstå från något, för att ge utrymme för annat.
Det sista året har vi alla levt i en form av fasta, då vi på grund av pandemin fått begränsa våra liv. Vi har inte kunnat umgås som vi brukar och fått avstå från mycket. För en del har det inneburit brist på arbete, för andra alltför mycket arbete. De existentiella frågorna har kommit upp till ytan. Vad är meningen med livet? Vilka sammanhang och relationer är viktiga för mig? Vad ger oss hopp och får oss att känna lust och glädje? Hur tar vi hand om de relationer som är viktiga för oss? Relationen till vår familj, vänner, Gud och relationen till mig själv?
Tänk om fastan i år kan få handla om vart jag riktar min uppmärksamhet! En uppmärksamhet, både inåt och utåt. Vad skulle det innebära för dig? Och mig? Jag önskar oss en fastetid fylld av hopp, glädje och framtidstro.
/Elisabet :)