/ Allmänt / Vardagsprat /

En ingivelse

Brukar du ibland få en ingivelse att du ska kontakta någon? Gör du det då? Händer det att du går och tänker på en person och några dagar senare möter denne på gatan? Jag har lärt mig att lyssna på de där tankarna när de kommer, för av erfarenhet vet jag att de är viktiga. Jag har aldrig ångrat att jag tagit kontakt med någon och jag har ett antal gånger varit med om att en person som funnits i mina tankar en tid dyker upp. Ibland blir det ett enstaka möte och en kortvarig kontakt, men ändå betydelsefull. Andra gånger leder kontakten vidare och vi slår följe ett tag.
 
Jag tror sällan att saker sker av en slump. Tvärtom sker många möten mellan människor för att de behövs av en eller annan anledning. Vi behöver helt enkelt varandra. Ibland kan det utåt sett vara den ene som hjälper den andre, men det kan vara minst lika betydelsefullt för båda parter även om rollerna ser olika ut. Vi mår bra av att finnas till för någon annan. Och rätt som det är inser vi att rollerna är ombytta.
 
Tänk om vi kunde leva lite mer öppna för de möjligheter som finns omkring oss! Just är alla sociala kontakter svårare att få till, när vi förväntas leva med fysisk distans till varandra. Men det betyder inte att det är omöjligt. Det behövs lite mer påhittighet. Det kräver lite större initiativförmåga än vanligt. Men det går. Första steget är att lära sig att lyssna. Andra steget att lita på det vi hör och ha modet att följa vår tanke. Pröva, och berätta gärna hur det gick!
 
/Elisabet :)
Blogg / Lyssna / Mor och dotter blogg / ingivelse / relationer