morochdotters.se

Idag, den 27 januari, är det Förintelsens minnesdag och vi har alla ett uppdrag att uppmärksamma den här dagen. En dag som handlar om hela mänskligheten. En dag då vi måste påminna oss om att varje människa är kapabel att utföra onda handlingar, precis som vi alla är kapabla att göra gott. 

Vi vet också, alltför väl, att mänskliga rättigheter och demokrati inte är några självklarheter. Det är något vi behöver arbeta för varje dag, under hela året. Men just idag behöver vi stanna upp och minnas. Stanna upp och sörja med alla dem som sörjer. 

 

Emerich Roth, en av de överlevare som ägnat mycket tid åt att berätta om sina erfarenhet i svenska skolor och i andra sammanhang, skriver: ”Av oss som ännu kan berätta om det vi varit med om är bara några få kvar i livet – och vi orkar inte så länge till (...) Det är nu viktigt att tänka framåt och finna olika vägar som bäddar för kontinuiteten så att kommande generationer kan lära sig något om Förintelsen, inte bara om Förintelsen.”

 

Bilderna i det här inlägget är tagna utanför Stockholms stora Synagoga, intill Kungsträdgården. På gården finns ett stort minnesmonument, med överskriften: Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall bli utrotat. Utmed väggarna finns 8 000 namn ingraverade.