Bilder som berör
En utställning på Fotografiska som berörde mig starkt är "Meeting Sofie", av den rysk-tyska fotografen Snezhana von Büdingen. Hon och Sofie lärde känna varandra då Sofie var 17 år och under fyra års tid följde Snezhana Sofie och hennes familj. Familjen bor på en gård från 1500-talet i dne lilla byn Eilenstedt i Tyskland.
Det är fotografier som utstrålar värme, närhet, integritet och respekt. Vi får möta Sofie i både glädje och sorg på väg in i vuxenlivet.
På flera av bilderna finns även Sofies mamma med. Mellan henne och Sofie tycks det finnas en självklarhet i umgänget. En trygghet och kärlek.
Bilderna berörde mig starkt och jag kan inte låta bli att fundera över fotografens roll i skapandet. Det är som att Snezhana finns med i bilden. Där finns inte bara den och de som fotgraferats, utan också personen bakom kameran. Den trygghet och närhet som finns i bilden tänker jag hör ihop med hennes förmåga att möta människorna hon fotograferar. Bilderna är ett resutat av deras relation.
Det får mig att tänka på en annan fotograf Paul Hansen. 2017 hade han en utställning på Fotografiska med rubriken "Being there". Många av bilderna var tagna på reportageresor, bland annat för tidningen DN. Han talade om vikten av att veta namnen på dem han fotograferar. "Namnlösa människor blir klichéer och förenklingar, byggstenar i muren mellan vi och dom som jag försöker motverka."
Det finns fotografer som bygger relationer också när de möter människor högst tillfälligt. Andra är mer av åskådare och vittnen till det de möter. Åter andra skapar bilder inifrån sina egna liv, utifrån sina frågor eller drömmar. Jag tror att vi uppfattar skillnaden i bilderna de skapar.
Kanske har det också att göra med vilken personlighet de/vi har? En del av oss är mer relationsbyggande, andra betraktande eller scenskapande.
/Elisabet :)