morochdotters.se

Tänk hur märkligt livet är! Hur många människor vi möter och lär känna. Somliga slår vi följe med ett tag och lär känna närmare. Vandrar med, delar livet med, både glädje och sorg. Andra är mer tillfälliga möten. Kanske ses vi en gång och aldrig mer. Ändå kan ett sådant möte göra avtryck och finnas med på den fortsatta vandringen. Ibland tänker jag tillbaka på människor jag mött och undrar över var de finns nu och hur deras liv ser ut. Saknar, minns, skrattar. Ibland finns också andra känslor där, av oro och funderingar kring hur det har gått. Hur livet har blivit.

 

Jag vill ständigt påminna mig själv om hur viktigt ett enskilt möte kan vara. Om det är så viktigt för mig kan mötet med mig kanske också vara viktigt för en annan människa. Den tanken gör mig ödmjuk och jag säger mig att det just därför är så viktigt hur vi bemöter varandra. Hur jag bemöter en främmande människa - även om vi kanske aldrig mer kommer att ses. Tänk vilken gåva om och när vi får göra ett vackert avtryck i en annan människas liv!