/ Allmänt / Resor /

Trosa - världens ände

Det finns verkligen otroligt många vackra platser att besöka, både hemmavid och långt borta. Häromdagen tog mannen och jag en tur till den vackra lilla staden Trosa. Den äldre bebyggelsen utmed ån består mestadels av fina trähus, med vackra glasverandor... 
 
Namnet Trosa skrevs på 1300-talet "Troso" och hänger troligtvis ihop med det fornisländska ordet trauður (trög, ovillig) och syftar på åns lugna och makliga lopp. En annan förklaring är att namnet kommer från ordet "os", som betyder "åmynning". Oavsett namnets ursprung, så är ån central för att ett samhälle har funnits här sedan långt tillbaka. Redan på stenåldern bodde människor här.
 
Själv är jag uppvuxen i Nyköping och det hände att vi besökte Trosa någon gång ibland. Att staden kallas för "världens ände" hänger troligtvis ihop med att avtagsvägen, från den stora vägen mot Stockholm, slutade här.
 
Välkommen att följa med på en tur bland trähusen.
 
Många av dem med vackra planteringar utanför.
 
Och som sagt, fina balkonger och glasverandor med snickerier.
 
Många av dem kom till under prioden då den lilla staden lanserades som kurort runt 1870-talet. Sedan en tid tillbaka hade fiskarna allt svårare att försörja sig. Då lanserade läkaren Mortimer Harén idén att göra staden till badort. Stockholm ligger nära och det var framförallt därifrån som badgästerna kom, med ångbåt. Stora delar av å-promenaden skapades under den här perioden. Det var många som ville kunna ta emot gäster under sommarsäsongen.
 
Även mindre hus försågs med balkong.
 
 
Idag är husen utmed ån privata och nere i gästhamnen finns det nya turiststråket.
 
 
 
I mitt minne finns fortfarande strofer av en sång vi sjöng då jag var barn. Jag tror det var i skolan.  Vi går och går och går, vi går och går och går. Vi traskar, kliver och lunkar på, till världens ände skall alla gå, till Trosa konditori, till Trosa konditori... (Är det någon mer som känner igen den?) Så självklart tittade vi in i ett konditori, Marsinpangården. Här finns både bakelser, choklad och förstås marsipan.
 
Smarrigt, för den som önskar... Och en mysig stad att återvända till.
 
Tidigare i somras besökte vi Hjo, också det en fin liten trästad som varit en kurort.
 
/Elisabet :)