Mötet i skapandet
Sedan starten har fotografen Knut Koivisto fotograferat alla fotografer som ställt ut på Fotografiska i Stockholm. Personliga porträtt som alla har sitt personliga uttryck. En av trapporna i huset är ett porträttgalleri. Varje gång jag är där stannar jag till inför de starka bilderna.
Just nu går det att se en film där han berättar om sitt arbete som porträttfotograf. Det är alltid intressant att lyssna på människor som berättar om sitt arbete och hur de tänker kring sitt skapande. Just porträttfotografering fascinerar mig, kanske delvis för att jag själv tycker att det är ganska svårt. Ändå känner jag igen en hel del av det han lyfter fram. Som ögonens betydelse. Det är också vad som verkligen fastnade under min praktiktid hos en porträttfotograf under högstadiet. Det viktigaste är att ögonen är skarpa. Då upplevs hela bilden som skarp. Ögonen berättar mycket om människan. Där syns vår glädje och rädsla, otrygghet, förväntan och tillit. Det är väl också därför som en del väljer att bära solglasögon, för att kunna ha kontroll över vad de signalerar.
Koivisto talar om fotograferandet som ett gemensamt skapande. Ett möte mellan den som står framför, respektive bakom kameran. Enligt honom är ett porträtt på en person också alltid ett porträtt av fotografen. En intressant tanke, eftersom många som fotograferar kan ge uttryck för att vilja gömma sig bakom kameran. De är sällan särskilt intresserade av att stå framför den. Den stora hemligheten med ett bra porträtt är nog om fotografen har förmågan att skapa en fin relation till den som ska fotograferas. Och med en bra relation menar jag att den behöver vara trygg.
/Elisabet :)