morochdotters.se

Jag och mannen har varit en sväng på stan på eftermiddag för att göra några julklappsinköp. Fullt med folk så klart, lördag inför första advent. Vi var knappast ensamma ute i vårt ärende. Överallt möter julpyntet - och nu känns det helt rätt. Jag kan inte låta bli att vara traditionell när det gäller just pynt. Jag minns känslan när jag som barn fick åka in till staden för att se på julpyntet, just första advent. Kallades det inte också för "Skyltsöndag"? Vi systrar fick en summa pengar och fick gå på egen hand och köpa julklappar. Lillebror var för liten då. Första året vi fick åka helt på egen hand, med bussen, var vi bra stolta... Nu pyntas det redan i början av november!

 

Men de allra flesta väntar nog i hemmen till denna lördag. Här är vi dock inte där ännu. Tiden och orken har inte räckt till det. Men det gör mig inte så mycket, trots allt. Tids nog blir det pyntat, eller också inte. Känns viktigare att få ta livet i det tempo som fungerar just nu. Och Advent blir det oavsett pynt eller inte. Jag ser fram emot att få lyssna till kören och själv stämma in i de traditionella adventssångerna i morgon. Det är en fin högtid och den behövs. En högtid med ljus och hopp, i en värld som bitvis känns väldigt kall och hård. Men den trotsiga lilla lågan lyser i det mörka, och den ska vi hjälpas åt att värna om!