morochdotters.se

Jag var på en föreläsning om psykisk ohälsa häromdagen. Mitt i samtalet om fördomar och bilder av psykisk ohälsa kom de där orden upp, så självklart: "Om jag åker in till psykakuten skulle jag aldrig klä mig i volangblus eller sminka mig. Då skulle jag få vänta så mycket längre på att få hjälp." Många som lider av just psykisk ohälsa berättar liknande historier om att inte bli trodda. "Du som ser så fräsch ut kan väl inte må dåligt!" Eller "Du som har det så bra..." Och så de ständiga uppmaningarna om att "rycka upp sig" eller att "ta sig i kragen".

 

Varför är det så här? Varför är det så svårt att få den hjälp som behövs? Det talas en hel del om den ökande psykiska ohälsan, som också går allt lägre ner i åldrarna. Det talas också om vikten av att få hjälp så tidigt som möjligt och att det idag finns mycket kunskap. Ändå är det alltför många som inte får den hjälp de skulle behöva. Det är alltför många som lider, länge. Och som alltid när någon är sjuk, så är det inte bara individen själv som drabbas, utan också den närmsta omgivningen. Familj, kollegor, vänner - alla känner de till volangblusen.

 

/Elisabet :)