morochdotters.se

Det är kanske inte så ofta det händer, men ibland möter vi människor som vi blir provocerade av utan att egentligen veta varför. Något i deras uttryck triggar igång och påverkar oss på ett sätt vi inte vill, men har svårt att styra över. Precis som i alla möten och relationer kan vi då bara gå till oss själva och söka efter acceptans. Den ende vi kan påverka i ett sådant läge är ju oss själva.

 

För att nå dit behöver vi se det som sker och välja en väg. Ibland är det klokaste att faktiskt lyfta på hatten och gå vidare. Andra gånger behöver vi stanna kvar och reflektera över oss själva. Vad är det som väcks inom oss? Kanske är det rent av en igenkänning som vi inte vill kännas vid, en del av vår egen personlighet vi gärna gömmer undan? Eller finns igenkänningen på ett annat plan och är förknippat med minnen kopplade till en helt annan person, än den som nu står framför oss.

 

De där gångerna vi inte riktigt vet varför vi provoceras är en sak, men ibland vet vi mycket väl vad som triggar igång våra reaktioner. 

För min egen del är det jag blir provocerad av ofta förknippat med värderingar, som inte överensstämmer med mina. Också då behöver jag välja - ska jag bemöta personens argument eller låta det vara? I ärlighetens namn har jag många gånger valt den enklaste vägen, i alla fall då det sker på sociala media. Jag imponeras av dem som orkar föra samtalet. Inte minst då samtalet tenderar att utebli och istället blir till diskussioner, debatter och i värsta fall rena ställningskrig. 

 

Samtidigt ser jag vikten av att fler nyanserade röster hörs kring många frågor och försöker att ändå vara delaktig, åtminstone i de sammanhang där jag finns och på det sätt jag kan. Jag tror att vi i de här situationerna går bra i att kroka arm med andra, att vara fler som drar och fler som backar upp. 

 

/Elisabet :)