/
Allmänt /
Vardagsprat /
Inifrån grottan
Ibland känner jag mig
som instängd i en grotta.
Bergväggarna begränsar
mina intryck.
Synfältet har krympt,
väggarna isolerat effektivt
också ljuden.
Samtidigt är berget
som en skyddande mantel.
Sveper in mig i en
solid trygghet.
Jag känner med händerna
över den skrovliga ytan
och vilar.
Så lyfter jag blicken
följer väggen uppåt
och möter himlen.
Känner syret strömma
emot mig för att fylla mina lungor
med ny, frisk luft.
Ett uttryck för den tid vi lever i, med sina begränsningar, som påverkar oss på olika sätt, olika dagar.
(Konstverket ovan finns vid Vinterviken och är skapat av Stina Ekman. Verket heter Bergskatedral.)
/Elisabet :)