morochdotters.se

 

Kanske kan det vara en bild som representerar mitt liv just nu, med en intensiv höststart, både på hemmaplan och på jobbfronten. Hemmavid har vi barn som kommer och går. Mellanlandar och drar vidare. Som föräldrar assisterar vi så gott vi kan vid flyttar och i praktiska göromål. I arbetet är höststarten alltid en intensiv tid, när allt ska startas upp och innan rutinerna har landat. I år finns dessutom, som för de flesta, forfarande många frågetecken kring vad som är möjligt att göra och inte. Något som kräver en mental beredskap för olika alternativ och behov av att tänka i nya banor.

 

Jag tror att vi är många som bär en extra stark längtan efter vardag nu. En vardag som känns igen och där det går att hitta en bra balans mellan arbete och återhämtning. En balans mellan hemmatillvaro och bortavaro. Jag tycker om bilden av fönstret. Ett fönster öppet utåt, mot omvärlden. Ett fönster tiden. Öppet och välkomnande. Där finns också tjocka murar som ger skydd. Väggar som kan omfamna, läka och ge vila. Om det är något vår värld behöver idag så är det både öppenhet och platser där vi kan söka skydd. Jag hoppas att vi kan hjälpas åt att skapa sådana platser i de sammanhang där vi finns var och en. Det är ofta i det lilla det börjar.

 

/Elisabet :)