morochdotters.se

Häromdagen hände det igen. Det där som jag får uppleva lite nu och då och som fyller mig med en pirrig glädje. Jag var ute och gick, som så ofta. Välbekanta kvarter och vyer. Men när jag kom till platsen där jag tänkt svänga av fick jag för mig att gå en bit till. En extra sväng. Några kvarter längre bort fångar ett ekipage min uppmärksamhet. Utanför en färgrik skåpbil sitter tre personer och fikar med finporslinet framme, då en av dem reser sig och vinkar.

 

"Men kommer du?! Så lägligt, vi pratar just om sådant du håller på med..."

 

Och jag bjöds in i samtalet. Där fanns så många gemensamma nämnare. Gemensamma tankar, från olika perspektiv. Kreativitet. Glädje. Längtan efter att göra skillnad. 

Jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Hade återigen påmints om vikten att följa den inre rösten. Den där som ger idéen att gå en extra sväng, eller ta upp telefonen för att ringa någon. De där ingivelserna som ofta leder till spännande möten. Ibland med nya bekantskaper. Ibland med någon jag känner men inte mött på ett tag. 

Känner du igen den? Den inre rösten?

/Elisabet :)